This is the Swedish original text. An English translation is provided here.
Detta stycke fan fiction baseras på John Ajvide Lindqvists roman Låt den rätte komma in. Element som hämtats från romanen är hans verk, emellertid ska han på inget sätt hållas ansvarig för nedanstående text.
Jonny. Han tänkte på Jonny igen. Han ville glömma honom, men kunde inte. Han kände hur han blev arg av tanken, ville … skada. Det hjälpte inte att Jonny var död. Han kunde inte bli av med sin ilska. Djävla Jonny. Djävla, djävla Jonny.
Han väcktes ur sina tankar av Elis röst.
»Oskar, hur är det fatt?«
Oskar märkte att han var spänd, hans puls hade ökat och han bet ihop käkarna så det nästan gjorde ont. Han slätade ut sin arga min, försökte slappna av, svarade:
»Bra.«
Eli flyttade sig, satte sig framför Oskar. »Nej, Oskar. Det är inte bra, det ser jag ju. Berätta!«
Oskar såg Elis huvud som en skugga framför sig, men mitt i skuggan syntes hans ögon, de speglade det svaga ljuset. Oskar tvekade, sedan sa han:
»Jonny.«
»Ja?«
»Han är död.«
Eli såg frågande på Oskar.
Oskar utbrast: »Ändå finns han.« Oskar pekade på sitt huvud. »Här inne.«
Eli nickade eftertänksamt. »Du är arg på honom, eller hur? Fortfarande?«
»… ja.«
»Den första gången vi träffades, när du högg i trädet med din kniv …«
»Ja?«
»Var det han, då också? Som du högg?«
Oskar mumlade svagt: »Ja.«
Eli sa inte mer, satt bara tyst och såg på Oskar. Oskar slog ner blicken, kände dig skamsen. När han efter en stund såg upp igen tittade Eli fortfarande på honom.
Plötsligt hörde han Eli fråga:
»Oskar, skulle du vilja göra det själv?«
»Göra … vad då?«
»Döda Jonny.«
»… han är ju redan död.«
»Ja, men det blir samma för dig.«
Blir samma? Oskar förstod först inte, sen föll det på plats. Det skulle kanske fungera. Han ville, och han ville inte.
Det förra vann för ett ögonblick, och han nickade: Jag vill.
Elis ansikte kom närmare. Oskar höll andan, såg Elis ögon blänka till, och sedan … flög han.
Oskar hade återvänt i källarförrådet, såg Eli sitta framför sig igen. Ilskan dunstade bort och ersattes av sorg.
Jonny hade sett så rädd ut, så ynklig och liten.